Summan av lasterna är inte konstant…
20 november 2009
Alla har vi ju laster. En last kan betecknas som något som inte är livsnödvändigt men som vi själva gör till något vi måste ha i vårt liv. Även fast det inte alltid är nyttigt eller smart. Eller ens ekonomiskt försvarbart. Men en last ger ofta en känslomässig intäkt som överstiger kostnaderna av den oavsett om det är pengar eller känslor som används som betalning.
Det gemensamma för mina laster är att jag ser dem som en belöning till mig själv även fast det kostar lite. En sorts välbefinnandebonus som gör att jag mår bra. Har vi en last som vi inte kan bli av med även fast den tär för hårt på oss är det missbruk.
Inte alla men många av oss har varit fast i missbruk också. Av mat, nikotin, alkohol, kärlek, socker, jobb, träning, ja, listan kan göras lång. Tänk att mycket som är härligt i lagom doser vid rätt tillfällen kan leda till missbruk. Bli en drog som begränsar vårt liv istället för att tillföra något.
Vore det inte bättre att hjärnan ledde oss till att vilja missbruka lite andra mer tråkiga saker. Som att städa toaletter, göra deklarationen, eller åka gå upp i svinottan och ge sig ut i regn och rusk och känna att detta det gör jag bara för att min kropp och hjärna måste få en kick. Efter man har genomgått en ”Mårdubraavattgåuppförtidigtigråväder-rehab” så verkar ju beroendet av att gå upp för tidigt vara helt bortblåst. Man känner att sova längre och bara gå ut i fint väder är det bästa. Ett sådant litet ”gåupptidigt-missbruk” skulle jag i och för sig må bra av.
För närvarande har jag inget pågående missbruk om ni frågar mig. Ingen av mina laster tar för mycket av mina tillgångar. Skönt! Men det är när man ska sluta med en last och märker att det inte går som man får beviset på ett dolt missbruk. Summan av lasterna är konstant sägs det. Men i mitt fall har antalet laster ökat för varje år.
För varje gång jag tidigare under åren har slutat bruka t ex nikotin har jag ersatt det beroendet med en annan belöning. En gång har jag börjat köpa fina te-sorter varje gång jag skulle köpt tobak, jag har ersatt med choklad, bjudit mig själv på fika på stan vid behov, köpt dyra månadsmagasin, extra fint schampo, sköna tvålar, doftande krämer, ett extra glas vin på fredagskvällen istället för att gå ut och ta en rök, exotisk frukt, vackra underkläder, mm. Men så fort jag ersatte nikotinvanan med en ny lite sundare vana föll jag tillbaka till nikotinmissbruket. Det gjorde att jag har fått en hel hoper nya laster med mig att bruka.
Men så länge man behåller de laster som inte är skadliga för hälsan är det helt ok att ha många. Tycker jag. De uppenbart skadliga måste man göra slut med. Helt. Tyvärr. Så nu är rökningen äntligen ett minne blott. Och jag får skaffa mig en helt ny last igen. Eller också så nöjer jag mig med alla de jag redan har samlat på mig under åren. Ja, alla mina laster räcker och blir över…och är inte tunga att bära än.
Man ska inte späka sig själv. Sluta inte äta godis, bara för att, om du inte är tvungen. Njut av alla dina laster så länge de inte tynger dig eller blir farliga för dig eller andra.
Våra laster berikar och sätter guldkant på tillvaron!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
