Lisas krönika 20 feb - 09
Vad har du för februarilöfte?
20 feb 2009
Nyårslöftet har inte spruckit än. I år har jag klarat det. I år har jag inte behövt slå mig själv hårt i huvudet med skuldklubban av dåligt samvete, för något jag inte lyckats hålla. Vad bra jag är! Hurra! Det kan bero på att jag inte gav något nyårslöfte. Jag bestämde att: - I år ska jag vara snäll mot mig själv. Hur är jag det bäst?
Jag kom fram till att snällast är jag när jag tillåter mig att misslyckas, att jag inte behöver vara perfekt. Att jag inte ska skuldbelägga mig själv för löften jag ger utan att ha en riktig vilja att vilja leva efter dem. Krav har vi nog ändå, utifrån. Arbetsliv, privatliv och familjeliv. Det här blev första året som började utan strypsnara runt halsen med egna löften
Så det blev inga löften om jag ska sluta äta godis, om att jag ska motionera tre gånger i veckan, om att jag ska ställa upp mer för vänner och familj, om att jag ska göra ett bättre jobb, inga hedersord om mer tid med barnen, om bara ett glas vin på fredagen, om tre kilo ner i vikt på en månad, om att laga näringsriktig mat med alla delar från hela kostcirkeln minst 5 gånger i veckan, om frukt och grönt varje dag, ingen försäkran om att ta mer egen tid, om att gå den där kursen jag så länge velat gå, och inga förhoppningar att umgås mer med vänner och bekanta.
Och vad har hänt? Jag har varken gått upp eller ner i vikt, jag har rört mig när kroppen har behövt det, har ätit det jag har varit sugen på när magen är hungrig, ibland glass ibland grönsaksgryta. Jag har jobbat och haft trevligt. Jobbat och haft tråkigt. Jag har haft deppiga dagar, och glittrande dagar. Har dragit mig undan de stunder jag har velat vara ifred, har lekt med barnen när jag tyckt det varit roligt, har börjat en kurs för att det känns kul. Har fått fina stunder att träffa mina kompisar emellanåt. Precis som vanligt!
Skillnaden är att jag inte har haft i huvudet: - Nu borde jag… nej, detta borde jag inte… Jag skulle ju inte göra detta… dumma dig, dåliga du, nu gör tvärtemot vad du lovat dig själv. Att mitt eget dåliga samvete har slutat tjata och skrika på mig som en kraxig papegoja är så skönt. Den gapande rösten kraxar fortfarande till ibland men jag tjatar tillbaka, med en dåres envishet: – Jag tar det i min takt och jag gör det jag vill och kan. Pressen från mig själv, är mycket mindre. Jag fokuserar mer på vad jag vill och mindre på vad jag måste, och vad andra tycker att jag borde. Vi måste egentligen ingenting, men allt blir roligare när vi vill någonting.
Man måste ju jobba för att försörja sig. Man måste ju vara med barnen så mycket som möjligt och man måste ju kämpa för att lösa omöjliga ekvationer. Nej, det måste man inte, men om vill man det, är det ju fantastiskt.
Dessa första veckor på året har mina riktiga viljor blivit tydliga. Jag arbetar för att försörja mig och familjen, älskar att vara med barnen när jag också fått utrymme att vara med mig själv. Jag träffar vänner. Käkar bra mat när jag är sugen på det och äter riktigt skräp när jag vill.
Så nyårslöften blir det inga fler för mig, det är ett februarilöfte. Det första februarilöftet jag har gett. Så februarilöften kommer jag att fortsätta med. Och att sätta egna mål grundade på vilja istället för måsten. Att ha tydliga mål är bästa sättet att nå fram till dem. När jag släppte taget om mitt dåliga samvete och slutade lägga krokben för mig själv med en massa petitesser som kuvas med nyårslöften, blev riktningen för mitt liv nu och i framtiden klarare. Och det är först när jag vill något på riktigt som det händer saker i mitt liv. Gör du något som hindrar dig själv i livet?
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
