Kunskap är inte tungt att bära, men böcker väger bly…
21 januari december 2010
Jag har redan blivit botad från min tv-mani. Skönt! Det räckte med att se ett avsnitt av Paradise Hotel. Då blev reflexen den vanliga igen. Att så fort som möjligt ta fjärrkontrollen och stänga av. Och vad mycket tid man får över när tv:n inte är på.
Plötsligt har man tid att leva ett eget liv igen. Läsa och umgås med vänner. Mitt i veckan. På tal om att läsa är väl bibliotek något av det som jag förknippar med det mest lugna som finns. Och något av det mest stressande som finns.
Ett helt hus fullt av böcker för stora och små. Nya böcker, gamla böcker, tidskrifter och musik. Vissa ställen har till och med filmer. Allt kan man låna, gratis! Fantastiskt! Eller gratis i alla fall för dem som kan komma ihåg att lämna tillbaka det man har lånat i tid! Jag tillhör väl dem som ser till att biblioteken överlever, genom att vid varje besök betala grova böter för försenade böcker.
Det är alldeles tyst och lugnt. Mobiler får inte vara på och alla talar mycket lågmält till varandra. Det är som att vara i en kyrka. Hur stressad man än har varit innan är det som att komma in i koma när man träder in på biblioteket. Ofta beror min stress just på att jag just inte har lämnat böcker i tid och letat som en psykopat efter alla böcker som skulle ha lämnats för veckor sedan. Hur lugnt det än verkar vara på bibliotek så är de som jobbar med att skicka ut kraven på försenade böcker oerhört alerta.
Jag hinner knappt komma hem förrän det verkar ha gått flera veckor och lånetiden är slut. När man t ex. väntar på tunnelbanan kan fyra minuter verka som en vecka. När man har varit på biblioteket går veckorna snabbt som sekunder.
Mysteriet är att böcker som kommer från biblioteket verkar ha fötter och vara sjukt intresserade av kurragömma. De kan själva gå och gömma sig bakom ett element, lägga sig i bagageluckan på bilen och hamna mellan madrasserna i sängen utan att synas eller kännas alls. Varför gör de så? De tycker antagligen bättre om att bo hos oss. Det är inte jag som vill behålla dem för evigt. Det är böckerna som vill stanna.
Barnen älskar också att botanisera i hyllorna och låna hem böcker. Vi läser några på plats och sedan har vi ett ton litteratur med hem också. Jag behöver inte gå på gym, det räcker att gå till biblioteket några gånger i månaden. Då får jag muskelträning så det räcker.
Har tänkt att jag ska köpa en liten truck för att smidigt kunna köra ut de mängder av böcker som barnen och jag vill låna. Eller en lastbil. Men har inte tid att ta truck/lastbilskort just nu… så jag får släpa ett tag till. Att bara låna några få böcker per gång verkar vara omöjligt. Det finns ju så mycket bra och spännande… Den omåttliga sidan har också barnen ärvt från mig, tyvärr.
Men förutom att biblioteket och böcker är en ständig orsak till dåligt samvete så älskar jag den miljön och förstår innerst inne att det inte är bibliotekets fel att jag inte kan planera min tid. Så jag ger inte upp. Jag ska bli en bättre människa. En som alltid lämnar tillbaka böckerna i god tid. Som bara myser när jag hör ordet bibliotek utan att ångesten kniper i hjärtat. En som bara lånar böcker utan fötter.
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
