Lisas krönika 3 april - 09
Våren är här och nu!
3 april 2009
Härliga vår! Allting blir tydligare. På gott och ont. Doften av fuktigt gräs och lera kryper sig fram under solsmält snö. Hundlortarna syns ordentligt på gatorna igen och fåglarna sjunger dess lov. Inte bara hundlortens utan hela vårens…
Tulpaner och påskris trängs i affären och bara väntar på att köpas och bäras hem till lite gladare, lite muntrare människor som börjar tina upp efter en vargavinter utan dess like.
Vad jag har frusit denna vinter. Vad jag har längtat efter värme. Mina barn visste inte vad snö var innan vintern som varit. Nu vet de att mamma är en hejare på skidor och att snö är fridfullt och härligt fram till jul. Och att snö sedan kan vara ingången till mycket dåligt humör…
Mina fönster skriker i kör som om de vore i final i Melodifestivalen: - Snälla snälla snälla… Tvätta oss, tvätta oss, tvätta oss. Men mitt i min våreufori/vårdepression tänker jag bara… – Har ni stått ut så här länge får ni vänta ett tag till…
Måste ut och känna värme, känna livet i mig, känna sirlig vårsol mellan frusna fingrar, känna sista vinterkylan försvinna mot en solvarm vägg. Jag får sällskap av årets första tussilago och en sömnig, yrvaken fluga.
– Hur kommer denna vår att bli? Hur kommer detta år att te sig? Blir allting bra? Kommer allt jag funderar på att ordna sig? Frågorna surrar i huvudet.
Flugan är inte så pratsam, den surrar mest tillbaka. Lite irriterande att min fråga inte tas på allvar när den är seriöst menad. Det är vågat av flugan att ignorera mig. Jag är ju trots allt både större och starkare. Men tussilagon ler med hela sitt gula fjuniga ansikte. Skönt, då känner jag mig lugn. Allt blir bra! Det har våren lovat mig. Och flugan får flyga vidare!
Nu kanske det är lite naivt att fråga något så opålitligt som våren om framtiden, men känslan i stunden får råda. Här och nu, så sällan man är här och nu. Här och nu, är allting bra. Här och nu känner jag värme och trygghet. Här och nu, känns svårigheter mycket avlägsna.
Att känna att här och nu får råda är stort och mäktigt. Så här kan det också vara. Livet rör sig i 170 knyck för många människor. Men de största händelserna och upplevelserna för oss kan vara mycket lugna. Jag tar med mig här och nu hem. – Hej på dig, posten, som väntar på att öppnas, jag tar hand om dig direkt.
Sopkorgen befrias från dagar av skräp. Tvätten som väntat i veckor på att få separeras från dammråttor och leksaker och vänligt bli vaggad, omtumlad och pånyttfödd i 40 gradigt vatten, får sin önskan uppfylld. Fönstren smeks rena med mirakeltrasan och gnistrar tacksamt tillbaka mot mig.
Här och nu kan jag göra det jag vill. Jag har fått in våren i mig. Här och nu passerar fort, men känslan av tussilagons leende finns kvar i mig. Att vara här och nu är allt jag vill!
br />
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
