Återvinning
4 februari 2010
Det är ett vackert ord. Recykling, återanvändning, regenerering…
Mer än någonsin kan vi återanvända det vi eller andra har kasserat. Vi kan sopsortera, köpa begagnade möbler och kläder på loppis och second-hand och laga kulinariska upplevelser på veckans matrester.
Jag tror inte att det är en slump att pyttipanna ofta är ett av alternativen på lunchrestaurangernas fredagsmenyer. Det är ett sätt att återvinna. Även de drar sitt strå till stacken. Kanske är det inte miljön utan ekonomin som hägrar mest för restaurangägarna. Men alla vinner på det. Vi får vår lunch, restaurangen får mer cash eftersom de planerat veckan så att allt kan tas tillvara och miljön vinner på det också. Några sopsäckar mindre att slänga av mat som fortfarande håller bäst-före-datum.
Mat har jag alltid haft svårt att slänga. Det som finns kvar i kastrullerna på kvällen skrapas ju så lätt ihop till en lunchlåda för någon annan dag. Är det för lite till en portion så kan det vara någon dag man bara vill ha ett snabbt mellanmål eller att man drygar ut resterna med något annat gott. En endaste kall kokt potatis är ju god på knäckebröd med kaviar på morgonen dagen efter. Då har jag inte tänkt så mycket på vare sig pengar eller miljö, utan mest att det är bekvämt. Bekvämt att alltid ha något i frysen som går lätt att värma. Det spar ju också energi. Personlig sådan. Så med enkla medel är man med och sparar pengar, miljö och personlig energi.
Men just sopsorteringen vi har kostar mycket personlig energi. Jag har väl inte kommit in i det än… Det bara känns bakvänt att man måste köpa nya stora speciella kärl i plast som måste ersätta den befintliga soptunnan. För att sophanteringen kräver det. Det känns bakvänt att det ska sitta anställda kontrollanter och granska om vi sopsorterare har gjort rätt. Man måste ta bilen till sopsorteringsstationen för att kunna lämna burkar, kartonger och andra sorterbara sopor. Sopor som man har gjort av med massor av diskmedel, varmvatten och tid på att skrubba rena för att de överhuvudtaget ska kunna återvinnas. Man måste fundera på att bygga ut köket för att ha utrymme under skåpen för alla andra små sorteringskärl i plast som rekommenderas. Men är det bra för miljön får vi väl alla investera i det. Men innan jag är övertygad ser jag det som att vi sparar kanske, eventuellt miljön, men inga pengar och ingen personlig energi. Jag tycker dock att det är bra att jordens resurser tas tillvara och att vi lär oss att inte bara konsumera. Vi måste ansvara för att vi tar hand om skräpet också. Därför sorterar jag självklart vidare med lite lätt ångest och ambivalens. Jag får mardrömmar om att jag har lagt något i fel påse och att sop-polisen ska komma och fängsla mig för grovt miljöbrott. Och när en granne kommer och frågar: – Tepåsar, hur gör du med dem? Själva tepåsen är ju kompost, papperslappen är ju papper, men var gör du av snöret? Då svarar jag att de sparar jag för att tvinna ihop till ett rep vid senare tillfälle. Att hänga mig i.
Jag gillar ändå återvinning och det ligger så väl i tiden. Vi människor blir ju också återvunna. Genom donationer men framförallt efter separationer när man möter en ny partner. Tänk att så många begagnade personer kan bli som helt nya igen. Med lite eftertanke är vi ju alla faktiskt bättre begagnade redan när vi gifter oss, men då kallas det livserfarenhet.
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
